Taket är klart! Det var tolv timmars hårt slit och innan all cement var på plats hade det hunnit bli helt svart, insekterna hade vaknat till liv och fullmånen var det enda som lös. Det var spännande att uppleva djungeln på natten.
Klockan nio på morgonen började arbetet med att skyffla sand och sten i en hög. Vi flyttade alltså materialet tio meter bort, för att blanda det, och sedan bära tillbaka det. Det här med att tänka effektivt känns inte som att det är prio ett, det hör antagligen ihop med "no hurry in Africa" - så vi log och jobbade vidare. Under dagen satte vi även ihop järn till ett armeringsnät och blandade betong. Dock inte med några direkta mått; vi tog lite sand, vi tog lite sten, hällde över lite cement och blandade ihop det med vatten. Vi hade inga maskiner att tillgå så allt fick göras för hand. Blanda, bära och hälla på (vilket blev ganska mycket omständigare än det hade behövt eftersom vi lagt allting 10 meter bort). Antagligen därför våra händer och fötter ser ut och känns som de gör idag, spruckna och ömma. Inga handskar och flip-flop var inte det ultimata, men det ska ju kännas att man arbetat! Det var tungt, men aldrig fel med gratisträning. Det kändes väldigt bra när allt var på plats och alla vi som hade varit med och byggt kunde pusta ut. Vi fick en värmande kram och ett jättestort tack och det kändes jäkligt mäktigt att det faktiskt var vi som gjort det hela möjligt.

Hade planerat köttfredag men när det drog ut på tiden blev det istället pannkaks-spagetti-ris-böne-kål-fredag hos Rebecca och Japhet. Det satt inte fel någonstans och köttfredag får bli köttlördag med filmvisning som kvällsaktivitet - the lucky one. Mmmmm.

 

Mycket bärande fram och tillbaka

Försöker lära oss lite swahili på kvällarna innan vi somnar! 

Dag 13 här nere, och lill-lördag som innebär att vi unnar oss en öl ikväll. Ska även baka snickerskakor ikväll med jordnötssmöret vi köpte igår, gott!!!

På barnhemmet håller bygget på för fullt, och idag har vi inhandlat mer material så imorgon börjar vi förhoppningsvis gjuta taket! Taket som vi håller på att bygga ska vara över matkällaren, då detta är nödvändigt för att undvika vatten i källaren när regnperioden kommer. All mat förvaras där nere, och det är vädligt viktigt att det är torrt så att maten inte möglar. Den "korta" regnperioden här nere beräknas komma lite tidigare i år och därför var detta brådskande. Egentligen hade vi tänkt vänta några veckor innan vi började med något projekt här nere, för att se vad som var viktigast, men detta kom upp direkt ochbehövde en snabb årgärd så det var ingen tvekan om saken.
På eftermiddagen när vi var inne i Arusha city, för att ta ut pengar till materialet, passade vi även på att besöka en marknad och handla det vi behövde för resten veckan. Då hittade vi sådana här....

Kameleont på barnhemmet -- Kinjonga på swahili (stavning?)

Hanna, Agnes och Japhet! Så trygg, kallar oss för sina döttrar och vet inte vad vi skulle ha gjort utan honom!

 

Lördag: Graduation på Shepherd Junior School, skulle ta ca två timmar men här i afrika har ingen bråttom. Fem timmar med swahiliska tal och sång senare var det klart. Och vi fick äntligen gå. Det var mycket kul att se hur det går till men fem timmar var lite att ta i. De enda gångerna vi vaknade till var när klass 6 sjöng "I Have A Dream" med abba och när musiken i pausen var Mohombi. Coolt!
Lördag betyder marknad så efter cermonin tog vi daladalan till Tengeru market, denna gången helt själva. Marknaden är väldigt inhemskt och alla pratar swahili, men det gick över förväntan och vi kom hem med allt vi ville ha. 
På kvällen så var det tänkt att ha lördagsmys med film och cola men efter att ha upptäckt att våra tätade fönster fått en glipa och en oinbjuden gäst smitit in blev lördagsmyset istället till en hysterisk jakt. Efter 2 timmar hade vi ingen ork kvar och gick över till grannen. Som imorses kallade sig själv för "The Dragonslayer" (ja.... han fick ut den på 3 min). Tur att vi har honom! Man behöver en man ibland...

Ödlejävel... vårt vapen är en galje som vi vecklade ut. Sa nej till städhjälp imorses. Hela lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Ska nog plocka ordning lite innan de får kika in där igen...

Nu ska vi ladda inför en ny vecka med pannkaks-söndag!

Tillbaka efter ytterligare en dag på barnhemmet. Känns fortfarande bra och nu har vi även börjat diskutera med Japhet om vad som behövs. Så på fredag är det vi som börjar bygga tak! Ska bli jättekul att hjälpa till. Det finns jättemycket att göra och alla pengar behövs verkligen. 

Blir inte så mycket mer nyheter än så idag, vi tänkte skypea lite med våra familjer innan det blir mörkt. Sen ska vi äta och mysa lite med UNO. Vi hade laddat med jättemycket filmer och serier på Linnéas hårddisk innan vi åkte hit. Den glömde vi på Agnes matbord. Hanna hade också fixat, hon skulle ladda ner Lost och Desperate Housewifes. Lost blev någon mindre välkänd serie vid namn Lost Girl (?) och Desperate Housewifes var dubbat på ryska. Tack Hanna! UNO i all ära -men i 91 dagar..?

Fick också en rolig kommentar på vårt senaste inlägg av en tjej som bott här på Kundayo förut!

"Sen tänkte jag fråga om ni ha testat att trycka på knappen för att få varmvatten? Vi missade det i några veckor när vi bodde där tills vi upptäckte knappen bredvid lampknappen vid köket ;) haha lycka till! :)"

Tack Malin, ska testa detta direkt!

Idag var första riktiga dagen på barnhemmet! Det kändes bra, barnen är jättegulliga och vi har haft kul hela dagen trots att vi inte förstår mer än jambo av deras swahili! När vi skulle dit imorses trodde vi att vi skulle få skjuts av en som jobbar här där vi bor, men han sa bara "Ha det bra idag!" när vi gick för att möta honom... okej tänkte vi och gick till daladalan. Vi överlevde bussresan på egenhand! Det gick till och med bra! Kände oss som riktiga afrikaner när vi klev av. Hemresan började lika bra, vi fick till och med plats att sitta(!), men sen tog bensinen slut helt plötsligt i en backe och bussen stannade. När man sitter med 25 personer i en minibuss som plötsligt stannar och börjar rulla bakåt - och ingen reagerar, så vet man att man är i afrika! 

Vi vänjer oss mer och mer, och även idag är en bra dag! Nu ska vi laga lite egen mat efter en dag med nya smak- och konsistensupplevelser i form av Tanzanias nationalrätt! Någon slags bönröra.

Lägger upp lite bilder från igår och idag. Vi passar på nu när internetet är snabbt!




När elen går (som den gör emellanåt) får man laga mat på gasspisen! Igår stog Agnes för maten

 

 

 

 

Var ska vi börja? Gårdagen var fullspäckad med upplevelser, och bara en sådan grej som att åka "dalla-dalla" är ett äventyr i sig när man är ovan! En minibuss fullproppad med över 20 pers, och eventuellt några hönor. Att komma av på rätt ställe när man sitter längst in och inte behörskar språket ännu känns som ett misson impossible. Igår fick vi som tur var hjälp av en tjej i våran ålder som är vän med Rebecca och Japhet! Vi begvav oss till ett ställe som heter Tengeru där det var maknad, för att inhandla lite mat till lägenheten. Och när vi kom hem igen kanske två timmar senare (man har ingen riktig tidsuppfattning här, det behövs liksom inte) kände vi oss ruinerade... Vi hade liksom ingen riktig koll på pengarna. 1000 shilling här är ungefär 4,50 SEK. Så man handlar typ med 10 000-sedlar vilket känns lite skumt... men det kommer vi väl in i. När vi hade räknat lite på vad vi la ut på marknaden så avr det inte mer än kanske 80 kronor, och då fick vi stora påsar med lök, tomater, potatis, pasta, ris, gurka, bananer, melon, vindruvor och annat gott! Så nu finns det lite mer att välja på i köket i lägenheten.






Vi har inte duschat på fem dagar nu........ börjar kännas helt okej med flötit hår och inget smink.
Stackars er när vi kommer hem igen!

På eftermiddagen var vi på bio inne i Arusha stad, filmen var lite läskig och när vi kom ut var det mörkt också.
När vi går över vägen som delar stället vi bor på i två följer en vakt oss alltid också. Med en träklubba i handen. Allt är väldigt annorlunda mot hemma, och man förstår att saker verkligen kan hända. Men gårkvällens-trip blev en liten varningsklocka för oss, för även om vi självklart ska hitta på mycket saker så måste vi också tänka oss för hela tiden! Nu har vi satt upp lite gemensamma regler, så varje kväll när det blir mörkt ska vi vara i vår lägenhet. Där är det säkert! Det är väldig berg- och dalbana känslomässigt nu, men det är så skönt att vi har varandra och att vi kan prata om allting vi upplever.

Nu är det morgon här och vi har nyss ätit frukost. Idag blir det en ganska slapp dag för att ta in och smälta alla intryck, och även ladda inför morgondagen då vi åker till barnhemmet!

 

 

 

 

 

 

Efter en väldigt lång flygresa amsterdam - nairobi utan någon sömn, och en väldigt kort (30 min) flygresa till Kilimanjaro airport, kom vi fram tio imorses helt utslagna. Japhet mötte upp oss på flygplatsen och visade oss sitt hem och barnhemmet, mer om allt på måndag när vi besöker barnhemmet på riktigt! Japhet var väldigt välkomnande och hjälpte oss att hitta det vi behövde i stan och körde oss till Kundayo där vi nu är. Lägenheten är lite mindre än vi trodde, och efter bara några timmar här ser det ut som ett bombnedslag... men vad kan man vänta sig när den ska rymma 3 personer och deras packning för 3 månader! Kommer nog kännas som hemma om någon vecka. 

Det är mycket nytt och nya intryck och det är svårt att ta in allt. Även om vi hade ställt in oss på att det skulle bli annorlunda, så kan man inte föreställa sig hur det verkligen är. Men många som vi träffat hittills är väldigt hjälpsamma och bara vi får ta helgen till att smälta alla nya intryck, vila upp oss och försöka bekanta oss lite med livet här så känns nog allt bättre nästa vecka!

Tänkte ladda upp massa bilder från resan och första dagen här, men internet är lite segt och det är mörkt med massa mygg och ödlor på väggarna så vi gör det imorgon istället när det är ljust igen!

Klarat av första flyget utan några som helst problem, fick till och med gratis (och god!!) macka. Nu väntar vi på nästa flyg här i Amsterdam som ska ta oss till Nairobi. Därifrån är det ytterligare ett flyg som väntar, men där är vi inte framme förens tio imornbitti. 

 

Hörs snart!! 

 

 

Nu ska packningen vara klar (det hoppas vi verkligen att den är) och nu börjar resan mot Stockholm!

Idag är det stressigt. Även om vi har koll på det mesta, och det inte skulle behöva vara stressigt så känns det väldigt stressigt. Springer runt som en galning i huset och river bland alla saker.
Det är lite jobbigt att säga hej då till alla våra nära och kära också när man vet att man kommer få se de igen först till jul, men samtidigt är det ju verkligen vårt livs resa som börjar nu! Vi är så spända och förväntansfulla! Kommer bli sjukt svårt att sova ikväll...

Imorrn klockan åtta åker vi från Skövde, för att sedan klockan 17.10 lyfta från arlanda och flyga söderut. Nu jäklar!

 

Discot igårkväll blev jättelyckat, över förväntan! Cirka 120 stycken härliga barn kom och dansade så det gungade på Stenstorpsskolan - och alla var nöjda, såväl barn som deras föräldrar! Och vi såklart! Det känns riktigt bra att vi samlat ihop en hel del nu som vi kommer kunna använda endast till att förbättra barnhemmet sen.

Tack till Mia, Lisa, Ellen, Johannes, Lina, Marcus, David och Emil för hjälpen under kvällen!
Och tack till Johan för lånet av ljus och rökmaskin + dansklubben i Hjo för lån av ljud!

Nu är det bara 4 dagar kvar, och det blir en hel del "hejdån" i dagarna. De sista viktiga sakerna ska även köpas, packningen kollas över, och nerverna försöka lugnas. Man blir himla nojjig när man lägger sig på kvällen och tankarna börjar vandra iväg till vad som kan hända, och om man verkligen tänkt på allt. Men det blir nog bra detta nu, lite nervositet hör väl till och det känns som om vi har koll på det vi behöver!


Grym kille från igårkväll!

Imorgon är det äntligen dags för discot vi ska anordna i Stenstorp till förmån för barnhemmet! Så hela dagen har bestått av fix och trix inför detta, och kom hem först nu klockan tolv ikväll. Godis har köpts in, tävlingar planerats, ljud och ljus är på plats och det mesta bådar för en härlig discokväll!

Nu är det bara det inte så goda (fruktansvärt äckliga) koleravaccinet som ska svepas också innan man äntligen får krypa ner i en skön säng!


Fast liiiiite godare än koleravaccinet hoppas jag min Tanzania-kladdkaka är som jag ska ta med till jobbet imorgonbitti och bjuda mina fina kollegor på!

 

 

 

Imorgon är det exakt en vecka tills vi sitter på planet söderut!

Det är lite dåligt med bloggning just nu, för det mesta vi håller på med nu är förberedelser (vilket inte är jättekul varken att blogga eller läsa om).
I veckan har det varit tid för inköp av nödvändigheter, test av blodgrupp, planering av lördagens disco, träff med en del nära och kära man inte kommer se på ett tag och liknande aktiviteter.
Vad vi har hört så verkar det som att många av Stenstorps barn kommer komma på discot också, så det känns jättekul! På fredag blir den en heldag med fix och trix med ljus, ljud och godisinköp.


Idag har jag även hunnit titta på en kamera så vi kommer kunna ta många fina bilder där nere. Det är så kul att ha bilder i efterhand och kunna se tillbaka och minnas allt man varit med om. Dessutom kommer vi förhoppningsvis kunna dela med oss av mycket här på bloggen!
Tyvärr är jag ingen expert när det kommer till fotografering, så om någon kunnig läser detta får ni gärna ge tips!

Är ute efter en inte allt för klumpig (stor, tung) kamera, men som ändå tar bra bilder jämfört med en vanlig digitalkamera. 
Blev tipsad i affären om denna som dessutom har riktigt bra zoom, någon som vet något om den?  


Nikon P510

 

 

Igår hade vi en effektiv fredag i form av både skolbesök och brödförsäljning. På morgonen åkte vi till Gustav Dalén-skolan i Stenstorp och informerade om det disco vi kommer att anordna för förskoleklassen och upp till årskurs fem nästa lördag. Barnen verkade bli riktigt sugna på disco, och det var väldigt roligt att höra att även de intresserade sig för vår resa och började reflektera kring samhället i Tanzania.

"Jag tror inte det skulle vara så skönt att bo i Afrika, där har dom inte såna hus som vi har här"

 "Har dom bara en gungbräda att leka med? Här har vi massor"

"Jag har sett på TV om fattiga barn och att man ska ge dem pengar för att vi har så mycket"

Efter det åkte vi direkt till Hjo (med en liten omväg förbi pizzerian), och ställde oss utanför Ica och sålde det bröd vi bakat i veckan. Även där fick vi mycket god respons och vänliga lyckönskningar. Brödet tog slut och vi kunde nöjda och glada åka hem med en liten påökning i vår kassa.

 

Alla pengar vi får in genom sponsring, försäljning och andra event går oavkortat till barnen på barnhemmet. Alla summor gör skillnad, och för barnen i Afrika kan en kostnad som här hemma kan gå till en glass, istället gå till en medicin och därigenom bli en livsavgörande skillnad.

Vill du själv vara med och bidra så går det jättebra att sätta in pengar till vårat bankgiro: ‎461-9011, och återigen; varje krona räknas.
Särskilda grejer som vi också tänkt ta med oss ner är ryggsäckar, underkläder och glasögon. Har ni grejer som ni tror vi kan ha nytta av och som bara ligger och skräpar, tveka inte på att höra av er! Har ni andra frågor så är det även då bara att skicka iväg ett mail:
[email protected]

Här är en bild från försäljningen igår. Linnéa till vänster och Hanna till höger. Vi hade mycket getingar, men som tur var även mycket kunder!